Tankar från Paradiset

 Åh vad jag längtar efter vår och grönska, antar att många känner likadant. Men många gillar ju snö och vinter jag vet ju det.  Nu ska jag berätta om mitt i särklass absoluta värsta vinterminne som jag än idag kan drömma mardrömmar om. Det var när T och jag var i Lofsdalen för 6 år sedan. Det som skulle bli en härlig skotersemester i mars när vårsolen förhoppningsvis hade börjat värma blev en skräckupplevelse. Det såg ut att bli en fin dag när vi vaknade, om än ganska kall. Vi hade sett ut en skoterled runt fjället Sömlingshågna som vi läst skulle vara väldigt fin. Och det var den ju, till att börja med. Fina leder och strålande sol, om än lite bistert som sagt. Vi stannade till vid foten av Sömlingshågna för att gå in i en grillkåta och värma oss innan vi påbörjade turen uppför fjället.  Halvvägs upp på fjället hände det något. Solen försvann och det blev en väldigt konstig färg på himlen, svår att beskriva, blå men ändå inte blå... Det började yra små, små korn av snö s...

  Ja då var jag här igen efter ett långt uppehåll, ett under att jag hittade tillbaks till bloggen. Men skam den som ger sig. Nu gäller det bara att komma ihåg alla funktioner, men det reder sig förhoppningsvis med tiden. Idag är det kyligt i Paradiset och har så varit under en längre tid. I morgon blir det plusgrader, konstigt hur kroppen klarar av så här stora temperaturskillnader. Varken Nelly, på bilden, eller Vilda den andra settern, gillar kyla och vill helst vara inomhus vilket jag tackar för. Jag hoppas jag klarar av att hålla liv i bloggen, jag älskar ju att skriva. Jag har inga förhoppningar om att få en massa följare, det är inte därför jag skriver utan enbart för min egen skull. Och jag tror inte mina grubblerier och tankar intresserar någon annan än mig själv. Men det är väl bra nog det. 

Det här var svårare än jag minns. Vad? Att starta en blogg. För snart 10 år sedan hade jag en blogg där jag skrev flitigt, men nu har jag ju glömt allt känns det som. Hur man lägger till bilder, hur man byter teckensnitt (jo, men det kommer jag nog ihåg faktiskt) osv så detta inlägg blir ett test. Att skriva har jag alltid tyckt om. Har skrivit både i mitt arbete som medicinsk sekreterare men även privat. Ett sätt för mig att bearbeta känslor och tankar som jag har. Min förra blogg hette "Grubblerier".  Nu blir det "Ord Från Paradiset" då jag inte lyckades hitta tillbaka till den gamla. Jag bor ju faktiskt i Paradiset, det finns för mig inget annat namn på denna plats, även om jag är ensam om att kalla den Paradiset. För bl a PostNords skull så måste jag ibland benämna platsen vid rätt namn. Vad jag kommer att skriva om här, om jag skriver, vet jag inte riktigt. Känner jag mig själv rätt så blir det en del ilska och frustration som kommer komma fram, speciellt ...

Vaknade snuvig idag. Vad är detta, är det min tur nu att drabbas av detta hemska virus? Eller är det en vanlig förkylning? Läste Elisabet Höglunds senaste blogginlägg för en stund sedan där hon skarpt ifrågasätter och kritiserar F H M och Anders Tegnell. Munskydd eller inte munskydd. Och visst är det väl märkligt att Sverige har en strategi som andra länder inte har. Skulle alla andra utom Sverige ha fel? Jag har lite svårt att tro det. Jag önskar bara att eländet får ett slut nu och vad som varit rätt eller fel strategi kommer att visa sig. Den som lever får se, och jag hoppas jag får vara med och se... Idag ser det ut att bli en fin dag. Vårat busfrö Nelly är lugnare när det är varmt och sover mycket. 32+ på vår inglasade veranda igår, den värms upp på nolltid när solen skiner. Så skönt. Idag har jag inga direkta planer. Skulle förstås kunna baka med tanke på att vi har fyra paket jäst i kylen, eller dammsuga bilen, eller rensa i landen, eller... men det får bli en annan dag....