Börjar detta inlägg med en bild på mitt första, och än så länge enda barnbarn. Lille Elvin, som tyvärr bor alldeles för långt ifrån mig. Idag är han 1 1/2 år, men fortfarande lika glad, som på detta foto. Idag är den här bloggerskan inte så kaxig från det ena till det andra. Har sedan jag var barn haft återkommande problem med min rygg. Inte värre än att jag kunnat leva med det, men efter att jag en gång för drygt 10 år sedan cyklade med 18 kg blomjord i ryggsäcken så har det blivit värre. Jag har inte konstant värk, men i perioder är det så illa att jag haft tankarna på att ska det vara så här att leva så vete tusan om jag vill vara med. Nu är jag inne i ett skov med smärta igen. Kan inte påminna mig att jag gjort några oförsiktiga rörelser, även om jag är medveten om att jag emellanåt kan göra det i stunder då jag inte har någon smärta. Nej, nu började det en natt och då var jag mig veterligen inte uppe och gick i sömnen och lyfte tungt eller så. Ligga på rygg går inte, inte heller
